En del av mig.

Du var en del av mig, inte längre. Det gör ont i mig när jag tänker på det. Allt vi hade, allt vi delade.
Kunna säga precis vad som helst, och du förstod. Våran humor var den bästa, ingen annan som förstod. Bara du och jag, varje dag. Alltid skulle det vara så. Men det blir aldrig som man tänkt sig. Ung och osäker, visste inte vad man ville. Visste inte hur det skulle bli senare. Att man inte kan ta för givet. Det är något jag lärt mig. Och om du bara visste hur jag känner, hur djupt inne i mig jag ångrar. Jag kan tänka på dig, och det ända jag får fram är ett leende. Som påminner mig om våran vänskap, för det vi två hade. Det var något väldigt fint, ömtåligt och helt oförglömligt.

Jag kommer alltid älska dig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0