Fannyyh

Jag saknar min älskade morfar.. Varje gång jag råkar tänka på det, den dagen, den känslan så kommer klumpen i halsen tillbaka.. Kommer det alltid vara så? Jag får ångest och mår dåligt. Kunde jag inte gjort något? Varför kom inte ambulansen tidigare? Hur länge hade han suttit där? Hade han varit ensam och rädd? Försökte han ropa på oss? Samma frågor som snurrar i huvudet gång på gång. Varför just då? Varför just han? Hur ska man någonsin kunna komma över något sånt här? Vars är han nu? Mår han bra? Det gör ont i mig.. Jag älskar honom så sjukt mycket. Världens snällaste och mest omtänksamma människa någonsin. Önskar bara att jag hade kunnat säga det innan jag gick därifrån. Hade jag vetat att det var sista gången jag pratade med honom hade jag berättat hur underbar han var.. Älskade morfar..

Har varit ut till storheden med mamma och pappa + Jesper med kompis. Köpte en klänning på hm som jag är heeelt kär i. Ska ha det nästa helg när sara fyller vuxen tror jag :)
Hittade även ett par tygskor som fick följa med. Behövde nya! Sen åt vi på MAX, och jag är så jävla mätt fortfarande.. Och så lite godis på det. Underbart.

Nu sitter jag och väntar på att min ipod ska ladda så jag kan ut och gå en sväng. Känner att det kan va skönt!
Och ikväll kommer Sara hit, får se vad vi hittar på. :)

Snart snart snart kommer den!!