Fannyyh

Jag läääängtar tills Måndaaaaaag! Då jag kan andas ut när jag HAR biljetter. Jag kan inte sluta tänka på det. Helt jälva underbart. När jag står där, då kommer jag nog fälla en tår. Jag kan inte fatta att jag kommer få stå där ännu en gång. I samma land, samma stad, samma arena, några få meter ifrån Honom. Går det att fatta ? Nej, min hjärna har fortfarande inte tagit in det fullt. Och när man tänker på det, hur kan man vara så besatt av någon, något? Att musik kan få en att känna såna känslor man annars aldrig kan känna. Det är något som jag kan fundera över. Tänk om man vore döv? Vad skulle man göra när man är ledsen? Vad skulle man göra när man är glad?

Herregud. Tack, tack för din underbara musik.